Amfipolis. gr | Det gamla biblioteket i Alexandria

Västvärldens viktigaste förrådet av lärande

J. Harold Ellens 08/03/2014

Läs J. Harold Ellens artikel "Den forntida arkivet av Alexandria" som det ursprungligen i Bible Review, Februari 1997. Artikeln först publiceras i Bibeln historia Daily i maj 2013.-Ed.


I mars 415 C.E., på en solig dag i den heliga faste, Cyril av Alexandria, den mest kraftfulla Christian teolog i världen, mördade Hypatia, den mest berömda grekisk-romerska filosof av tiden. Hypatia slaktades som ett djur i kyrkan Caesarion, tidigare en fristad av kejsardyrkan.1 Cyril kanske inte har varit bland de gäng som drog Hypatia från sin vagn, slita av sig kläderna och skära henne med skärvor av trasiga plattor, men mordet var säkert gjort under hans ledning och med hans approval.Cyril (c. 375-444) var ärkebiskop av Alexandria, den dominerande kulturella och religiösa centrum i Medelhavsvärlden av det femte århundradet C.E.2 Han ersatte sin farbror Theophilus att höga kontor i 412 och blev både kända och ökända för hans ledarskap till stöd för vad som skulle bli känt som ortodox kristendom efter det ekumeniska rådet av Chalcedon (451), när grundläggande kristna läran var grundmurat för all framtid.

Cyril berömmelse berodde främst på sina angrepp på andra kyrkoledare, och hans metoder var ofta brutala och oärlig. Han hatade Nestorius, biskop av Constantinople, till exempel, eftersom Nestorius tänkte Kristi gudomliga och mänskliga aspekter var åtskilda från varandra, medan Cyril betonade sin enhet. Vid konciliet i Efesos i 431, Cyril arrangerade en omröstning fördömde Nestorius att ske innan Nestorius anhängare-biskoparna från östra kyrkor-haft tid att komma fram. Inte heller var Cyril ovan missbruka sina motståndare genom att iscensätta marscher och anstiftan upplopp. Det var en sådan mob, som leds av en av Cyril anhängare, Peter Reader, som slaktade den sista stora Neoplatonic filosof, Hypatia.

Cyril hedras i dag i kristenheten som ett helgon. Men vid tiden för hans död, många av hans kolleger biskopar uttryckte stor lättnad på hans avgång. Theodoret, biskop i Cyrrhus, skrev att Cyril s "död gjorde dem som överlevde honom glad, men det grämde troligen döda; och det finns anledning att frukta, lest, hitta honom för besvärligt, de skulle skicka honom tillbaka till oss. "3

Läs mer om de bländande upptäckter som kommer ut ur Alexander den store-eran grav på Amphipolis i Grekland.


En anledning Cyril hade Hypatia mördades, enligt den engelska historikern Edward Gibbon, var att Cyril trodde Hypatia hade politiska öra Alexandria chefsdomare, som kraftfullt motsatte Cyril ambition att utvisa från staden som haft olika religiösa åsikter från sin egen.4 Cyril var också avundsjuk på Hypatia eftersom forskare från hela världen trängdes i hennes föreläsningar i Alexandria, Aten och på andra håll. Sokrates (380-450), en kyrkohistoriker från Konstantinopel, säger om Hypatia:

[Hon] var så lärt sig att hon överträffade alla samtida filosofer. Hon bar på den platonska traditionen härrör från Plotinos, och instruerade dem som önskar att lära ... filosofiska disciplin. Därför alla dem som vill arbeta på filosofin strömmade in från alla delar av världen, samla runt henne på grund av hennes erfarenheter och modiga karaktär. Hon upprätthållit en värdig umgänge med de viktigaste människorna i staden. Hon skämdes inte för att tillbringa tid i samhället av män, för alla värderade henne mycket, och beundrade henne för hennes renhet.5

Hypatia far, Theon, var en ledande professor i filosofi och vetenskap i Alexandria. Han hade förberett en Recension av Euklides element, som förblev den enda kända grekiska texten av den stora matematiker arbete tills en tidigare version upptäcktes i Vatikanbiblioteket i detta århundrade.6 Theon förutspådde också solförmörkelser av solen och månen som inträffade i 364.

Hypatia, som föddes omkring 355, samarbetat med sin far från början av sitt liv, redigera sina verk och förbereda dem för publicering. Enligt en myndighet, hon var "av naturen mer raffinerad och begåvad än sin far."7 De bevarade texterna Ptolemys Almagest och Handy Tabeller var antagligen beredd för publicering av henne.8

Sådana vetenskapliga och filosofiska företag var inte ny eller överraskande i Hypatia s Alexandria, som redan skröt en 700-årig, internationellt rykte för avancerad stipendium. Grundad i 331 F.KR.9 genom befallning Alexander den store, staden innehöll nästan från starten en institution som skulle återstå av oerhörd betydelse för världen för nästa 2,300 år. Ursprungligen kallades Mouseion, eller Shrine of muserna, detta forskningscentrum och bibliotek växte till "en institution som kan uppfattas som ett bibliotek i modern mening, en organisation med en personal som leds av en bibliotekarie som förvärvar och arrangerar bibliografiska materialet för användning av kvalificerade läsare."10

The Athenian Agora var ett stort centrum för forntida lärande. Läs om de senaste agora utgrävningar i Bibeln historia Daily funktionen "Stoa Poikile Utgrävningar i Athenian Agora."


Verkligen, Alexandria biblioteket var mycket mer. Det "stimulerade en intensiv redaktionell program som gett upphov till utveckling av kritiska utgåvor, text exegetik och sådana grundläggande forskningsverktyg som ordböcker, konkordanser och uppslagsverk. "11 Biblioteket i själva verket utvecklats till en stor forskningsinstitution kan jämföras med ett modernt universitet som innehåller ett centrum för insamling av böcker, ett museum för bevarandet av vetenskapliga artefakter, bostäder och arbetsrum för forskare, föreläsningssalar och en matsal. När vi bygger denna magnifika institution, en modern författare har noterat, de alexandrinska lärda "startade från scratch"; deras gåva till civilisationen är att vi aldrig haft att börja om från början igen.12I 323 F.KR., som sommaren bröt på den norra kusten av Egypten, Alexander den store dog i Mesopotamien. Inom lite mer än ett år, Aristoteles dog i Chalkis och Demosthenes i Calaurie. Till denna dag, dessa tre gigantiska siffror, mer än några andra, rädda Jesus och Plato kanske, förblir avgörande för ideal civiliserat liv i hela världen. Anledningen till att dessa och andra figurer förblir levande för oss i dag är den gamla biblioteket och "universitet" i Alexandria.13

När Alexander dog, hans imperium delades mellan hans tre ledande befälhavare. Seleucis I Nicator blev kung av riket östra delarna, grunda Seleukiderriket (312-64 B.C.E.) med dess huvudstad på Babylon.14 Antigonus I Monopthalmus (One-Eyed) trädde Makedonien, Grekland och stora delar av Mindre Asien, där han etablerade antigoniderna, som varade fram 169 F.KR.15 En tredje commander, Ptolemaios, tillträdde som satrapen, eller regulator, Egypten. Ptolemaios gjorde Alexandria hans kapital, förde Alexander kropp till staden för en kunglig entombment och snabbt inlett ett program för stadsutveckling.16

Ptolemaios slagna byggprojekt var Alexandria Library, som han grundade 306 F.KR. Nästan omedelbart biblioteket personifierade den bästa stipendium av den antika världen, innehåller intellektuella rikedomar Mesopotamien, Persien, Grekland, Rom och Egypten. Tills den stängdes i 642 C.E.-när araberna erövrade Egypten och bäras av bibliotekets skatt det var den stora fordon genom vilken inlärningen av tidigare hölls vid liv.17 Inte bara biblioteket bevara de gamla vetenskaperna, men det visade sig vara en viktig filosofisk och andlig kraft bakom de överraskande nya världar judendomen, Nyplatonismen och kristendom.

Historien om biblioteket och dess universitetscentrum faller i fem steg. Den första, från starten 306 F.KR. till ca 150 F.KR., var den period av aristoteliska vetenskapen, under vilken den vetenskapliga metoden var den dominerande inslag i vetenskaplig undersökning. Den andra, från 150 F.KR. till 30 F.KR., präglades av en bestämd övergång från aristoteliska empirismen till en platonsk upptagenhet med metafysik och religion. Denna period sammanföll med konsolideringen av romerska inflytande i Medelhavsområdet. Den tredje var en ålder av Philo Judaeus inflytande, från 30 F.KR. till 150 C.E. Den fjärde var en tid präglad av kateketiska skolan, 150 till 350 C.E., och den femte var den period av den filosofiska rörelse som kallas den alexandrinska School, 350 till 642 C.E. Tillsammans, dessa fem faser omfattar tusen år. Ingen annan institution av detta slag har visat sig vara så långlivade eller så intellektuellt dominerande av sin världs och efterföljande historia som Alexandrias bibliotek.

Någon gång mellan 307 och 296 F.KR., Ptolemaios Jag tog från Aten en känd forskare vid namn Demetrios av Phaleron (345-283 B.C.E.) att göra sin stora biblioteksprojekt.

Demetrios satte igång denna uppgift med kraft, ger kursen biblioteket var att följa för ett millennium. Hans geni låg i hans uppfattning om biblioteket som något mer än en behållare för böcker; det var också att vara ett universitet där ny kunskap skulle produceras. Bibliotekets initiala designen krävde tio salar för bostäder böckerna. Dessa hallar anslöts till andra byggnader universitets av marmor pelargångar. Forskare förlängdes kungliga möten med stipendier att leva och arbeta i denna universitetssamfundet. På samma gång, arbetsgrupper i uppdrag att förvärva böcker skur Medelhavet. Böcker även konfiskerade från fartyg förtöjda i Alexandria hamn, kopieras och sedan återställas till sina ägare. Den scriptorium där kopiorna gjordes också fungerat som en bokhandel, skapa en lukrativ företag med en internationell kundkrets.

I 283 F.KR. Demetrios efterträddes som chef bibliotekarie genom Zenodotos Efesos (325-260 B.C.E.), som rymde kontoret för 25 år. Denna briljanta forskare var en grekisk grammatiker, litteraturkritiker, poet och redaktör. Han fortsatte Demetrios arbete på Homer, göra en detaljerad jämförande studie av de bevarade texter, radera osäkra passager, införliva andra och göra emendations. Han producerade också den första kritiska utgåvorna av Iliaden och den Odyssey och ange var och en av dem i 24 böcker som vi har dem idag.

Intresserade av historia och betydelsen av Dödahavsrullarna? I det fria eBook Dödahavsrullarna, lära sig vad Dödahavsrullarna är och varför är de viktiga. Ta reda på vad de berättar om Bibeln, Kristendom och judendom.


Det var antagligen Zenodotos som etablerade som en del av biblioteket utlåningssektionen allmänheten kallas Serapeion-kallas så eftersom det var en fristad för guden Serapis samt ett offentligt bibliotek. Han utsett två biträdande bibliotekarier: Alexander av Aetolia (född c. 315 F.KR.), att specialisera sig på de grekiska tragiska och satiriska pjäser och poesi; och Lykofron av Chalcis (född c. 325 F.KR.), att koncentrera sig på de komiska poeterna. Båda dessa män blev känd i sin egen rätt som författare och scholars.One av de saker som vi skulle helst vilja ha i dag från Alexandria biblioteket är sin katalog, kallas Pinakes, det stora arbete Callimachus av Cyrene (c. 305-235 B.C.E.), som tjänade under fyra främsta bibliotekarier men aldrig steg till den positionen själv. Den fullständiga titeln på Pinakes är Tabletter av de utestående verk i hela grekiska Civilization.18 Pinakes betyder "tabletter" och förmodligen avses ursprungligen tabletterna eller plack knutna till staplarna, skåp och rum i biblioteket, identifiera bibliotekets många olika böcker från många kulturer, de flesta av dem översätts till grekiska.till

Även om endast fragment av Pinakes har överlevt, Vi vet en hel del om det. Mest pålitliga källor överens om organisations metod som används i katalogen, vilket tydligt visar den sofistikerade karaktär av den gamla biblioteket. Den Pinakes bestod av 120 rullar, där alla verk i biblioteket organiserades av disciplin, med en betydande bibliografisk beskrivning för varje arbete.19 The encyclopedia of kunskap som det har conceptualized sedan urminnes tider härrör från Callimachus design. Som en ledande forskare har noterat, "Den västerländska traditionen av författare som huvudposten kan sägas ha sitt ursprung med Callimachus s Pinakes.”20

Den Pinakes identifierade varje volym genom sin titel, registreras sedan namn och födelseplatsen för författaren, namnet på författarens far och lärare, platsen och karaktären av författarens utbildning, någon smeknamn eller pseudonym appliceras författaren, en kort biografi (inklusive en förteckning över författarens verk och en kommentar på deras äkthet), den första raden av det arbete som specificeras, en kort sammandrag av volymen, källan från vilken bok förvärvades (såsom den stad där den köptes eller fartyget eller resenär från vilken de förklarades förverkade), namnet på den tidigare ägaren, namnet på den forskare som redigerade eller korrigerade texten, om boken innehöll ett enda arbete eller många olika verk, och det totala antalet rader i varje arbets.21

Den Pinakes var den första stora bibliotekskatalogen av västerländska civilisationen, precis som Bibeln av Gutenberg var den första stora tryckta boken. [Jag]t tjänar för dess författare titeln "fader Bibliografi." Sålunda, som i alla intellektuella ansträngningar, grekerna fasta normer för katalogisering, vilka har införlivats, mer eller mindre, i vår Library of Congress, europeisk, och andra system. Emellertid, den Pinakes var mer än en katalog. Det var ett verk av den främsta man märker i hans ålder. Han kunde inte behandla ens rent vetenskapligt ämne som Pinakes... Utan att ge till sitt arbete de rika förråd av hans stipendium, och därmed den första världskatalog kunskap blev också den första litterära och kritisk historia av Hellenic litteratur, och även tjänat för dess författare titeln "fader litteraturhistoria."22

I slutet av Callimachus liv, biblioteket är påstods ha innehållit 532,800 noggrant katalogiserade böcker, 42,800 som var i lånebibliotek vid Serapeion. Två och ett halvt sekel senare, i Jesu tid, det höll en miljon volymer.23

Det var tjänstemän med erövra arabiska armén som senast såg biblioteket i sitt operativa tillstånd. Otvivelaktigt mycket av det bortfördes till sina kungliga bibliotek. Det är troligt att karaktären och strukturen hos Callimachus s Pinakes användes som en modell för en lysande arabiska motsvarighet från tionde århundradet kallas Al-Fihrist, eller Index, av Ibn al-Nadim, som vi har i stort sett dess fullständiga och ursprungliga form. Överlevande fragment av Pinakes bekräfta sannolikheten för detta.24

För de första två århundraden, biblioteket i Alexandria fortsatte att vara ett centrum för nästan alla typer av forskning inom naturvetenskap samt i filosofi och humaniora, utnyttjar den vetenskapliga metod som utvecklats av Aristoteles, som, tack vare Francis Bacon (1561-1.626), utgör grunden för den moderna vetenskapen.25

Eratosthenes från Cyrene (275-195 B.C.E.), en student av Callimachus som steg till att bli överbibliotekarie, är ett klassiskt exempel på den alexandrinska lärd av perioden. Han var en skicklig matematiker, geograf, astronom, grammatiker, chronographer, filolog, filosof, historiker och poet. Han grundade vetenskapen om astronomi, naturgeografi, geodesi och kronologi. Han var känd som den mest lärd person av Ptolemaic ålder26 och hyllades av hans samtida som näst till Plato som en litterär tänkare och filosof.

Eratosthenes daterad den trojanska kriget till omkring 1184 F.KR., ett datum allmänt accepterad under antiken och respekterad av många moderna forskare. Han arbetade ut en kalender som inkluderade ett skottår, och han beräknas lutningen på jordens axel. En av hans mest minnesvärda prestationer var uppfinningen av en noggrann metod för att mäta jordens omkrets (se sidofältet till den här artikeln).

Under sin tid som chef bibliotekarie, Eratosthenes kom till Alexandria officiella atenska kopior av de tre stora Attic tragedians: aeschylus, Sophocles och Euripides. Detta innebar en bit av plump kohandel: Ptolemaios III godkänt ett arrangemang för att låna dessa dyrbara manuskript från Aten, pantsättning den moderna motsvarigheten till $4 miljoner säkerhet.27 Med handlingarna i handen, Ptolemaios III förverkade sedan hans insättning, cavalierly behålla originalmanuskript för Alexandria Library, och instruerade personalen att göra bra kopior på fin kvalitet papyrus, som sedan sändes tillbaka till Aten. "Atenarna med både pengar och kopiorna,"En forskare har observerat, "Tycks också ha varit nöjda med affären."28

Aristophanes av Byzantium (c. 257-180 B.C.E.) följt Eratosthenes som överbibliotekarie och serveras till omkring 15 år. Han var en man med ett fotografiskt minne och kan citera länge de litterära källor i biblioteket.29 Han hade läst dem alla. Det sägs att när döma poesi tävlingar han regelbundet upptäcks plagiarized linjer, och vid ett flertal tillfällen, när de utmanas av kungen att rättfärdiga sin kritik, citerade källorna och reciterade de ursprungliga passagerna. Som en filolog, grammatiker och författare, Aristophanes producerade diktning, dramer och kritiska utgåvor av verk av hans berömda namne, aristophanes (c. 450-c. 388 F.KR.), den grekiska poeten och dramatiker.

Nära slutet av sitt liv, Aristofanes fängslades av Ptolemaios V Epiphanes för underhållande ett erbjudande om att flytta till stort bibliotek av Pergamum. Sådan repression inte skapa ett idealiskt klimat där stipendium kan blomstra. Efter hans inspärrning, biblioteket mäktade under en interims regissör, Apollonius Eidograph. Men i 175 F.KR. en ny överbibliotekarie utsågs, Aristarchos från Samothrake (217-130 B.C.E.), som återvände gentemot sin storslagna tradition av hög stipendium och vetenskaplig förfining.

Aristarchus var överbibliotekarie för 30 år, från 175 till 145 F.KR. Han är fortfarande betraktas som en av de största litteraturforskare eftersom hans Recension av verk av Homeros fortsätter att vara den standardtext (mottagen text) varpå alla moderna versioner är baserade. Förutom sina två kritiska utgåvor av Homer, han producerade liknande lärda utgåvor av Hesiodos, Pindar, Archilochus, Alcaeus och Anacreon. Han skrev kommentarer på verk av alla dessa klassiska poeter liksom på dramatiker Aischylos, Sophocles och Aristophanes, och på den historikern Herodotos.

Aristarchus hade varit lärare i Ptolemaios VIII Euergetes II, och även om den senare fått ett rykte om att vara ett monster, de två till synes förblev vänner. När ett inbördeskrig och politisk uppror mot kungen uppstod i 131 F.KR., Aristarchos följde honom i hans förvisning till Cypern. Det Aristarchus dog innan Ptolemaios VIII återvände i triumf i 130 F.KR. att fortsätta sin förtryckande styre för en annan 14 år. Med hans regeringstid, historia kloka och humana ptoleméerna och berömda bibliotekarier slutade. Därefter, värdefullt stipendium fortsatte i Alexandria, såsom arbete Philo Judaeus (30 B.C.E.-50 C.E.), den kateketiska School of Clement och Origen (150-350 C.E.) och nyplatonska skolan (350-642 C.E.), men efter 130 F.KR. både kungar och forskare var mindre ljus. revolutioner, uppror och förföljelser plågat riket som dynastiska politiska intriger plågat landet, staden och vetenskapssamhället. I slutet av Aristarchus ambetstid, sådan missnöje fanns bland de lärda om karaktären av kungen och villkoren för vetenskapssamhället som Ptolemaios VIII ålagt militär controller på driften av biblioteket.

Med tanke på den omfattande ansamling av vetenskapliga data som samlats in av de gamla grekerna och romarna, och deras avancerade metoder för empirisk forskning, Det är förvånande att de inte uppnå några viktiga genombrott i kemi eller fysik som skulle ha fälls en industriell revolution. Grekerna och romarna båda förstås, till exempel, kraften av ånga som produceras av uppvärmt vatten. Romarna utnyttjas ånga för att driva leksaker. Det finns vissa tecken på att de anställda det för att driva siegekanoner. Vad höll dem tillbaka från att använda det i ångdrivna maskiner, vilket skulle ha gjort det möjligt att jättekliv från enbart muskel till mekanisk kraft? De hade raffinerade vetenskap optik, geometri och fysik. Vad hindrade dem från att föreställa och skapa ett mikroskop? De förstod atomteorin i vissa grova sätt. Vad hindrade dem från att identifiera komponenterna i vatten som väte och syre och därmed går vidare till den invecklade kemi? De verkar ha marscherat ända fram till den intellektuella och vetenskapliga tröskel för mekanisering och sedan fallit tillbaka till en 1500-års mörker. Deras vetenskaper behövde återupptäckas och återuppfunnit i renässansen av 12 till 14-talen innan nästa steg framåt kan göras. Varför?

Den troliga svaret ligger i området av två kulturella omständigheter: (1) skiftet i Alexandria Library stipendium från aristoteliska empirismen till platonska metafysisk spekulation i om 100 F.KR., och (2) barbar subduktion Rom i femte och sjätte århundraden C.E.

Alltmer under denna period av nedgång, rikedom och intellektuellt kapital i Alexandria har försvunnit för att försöka upprätthålla fungerande relationer med stigande kraften i Rom. Som hyllning till Rom ökade, och materialet investeringar i biblioteket och dess stipendium lidit, den överlägsna intellektuella betydelsen, förmåga och produktivitet som hade varit standard under tidiga ptoleméernas visat sig omöjligt att upprätthålla: "De dons drogs in i politiska virveln, och de som inte så benägna var tyst. Skalet för att producera det som kultur var permanent avbrytas. "30

En konsekvens av dessa störande gånger var en intensiv tur mot religion. Hellenistiska judar experimentera med olika typer av teologier.31 I grekisk-romerska kulturen, Mysteriereligionerna var populär, trots framträdande av kejsaren kult. Rötterna till kristendomen, Gnosticism och rabbinska judendomen redan antyder sig i rika mylla denna oroliga värld. i Alexandria, vetenskapssamhället övergav sin intensiva, givande fokus på empirisk vetenskap efter läge Aristoteles och förlorade sig i den vetenskapliga undersökning av religion och filosofi Platonism.

Även om nedgången i guldålder av den gamla biblioteket och universitetscentrum är tråkigt att begrunda, den "stor förändring" ändå inledde den nya produktiva eran av den hellenistiska judendomen av Philo Judaeus (30 B.C.E.-50 C.E.); den hellenistiska Neoplatonism av Plotinos (205-270 C.E.), Porfyr (c. 234-305 C.E.), Olympius (c. 350-391 C.E.) och Hypatia (355-415 C.E.); och den hellenistiska kristendom Pantaenus (c. 100-160 C.E.), Mild (c. 150-215 C.E.), källa (c. 185-254 C.E.), Tertullian (c. 155-225 C.E.), athanasius (c. 293-373 C.E.) och Cyril av Alexandria (c. 375-444 C.E.). Så det vetenskapliga kulturen i den gamla biblioteket blev grogrund för de stora filosofier judendomen och kristendomen och därmed har fortsatt att påverka den västerländska kulturen för två årtusenden, visar få tecken på att avta när vi går in i den tredje.

Philo Judaeus var säkerligen en av de mest framstående forskare i Alexandria vid millennieskiftet. Hans liv lappar att Jesus från Nasaret och är det vetenskapliga brygga mellan förkristen tid av den grekiska antiken och börja ingen av kristen historia i Alexandria. Med utseendet på Philo, Judisk stipendium blev en framstående kraft där. Philo var en medlem av en framstående judisk familj i den inflytelserika alexandrinska judiska samfundet. Hans bror, Alexander Alabarch, ledde det samhälle. Philo levde en stor del av sitt liv i kontemplation, författande ett stort utbud av böcker.

Det judiska samfundet ingår hälften av staden Alexandria i Philos tid och en stor del av befolkningen i Egypten. Philo och hans samtida ansåg sig vara trogen judar. Hellenized judendomen var allmänt välkomnas av judarna i Egypten och gav både en tolkning av judendomen för grekerna och en tolkning av hellenismen för det judiska samhället, stretching hela på ramen av historiska judiska traditioner.

Philo försökte visa att judendomen skulle kunna accepteras av grekerna för sin universella visdom och överlägsen insikt ultimata sanningen. Ämnena Philo behandlats och den organisation han använde återspegla inställd för stipendium på biblioteket genom Callimachus s Pinakes. Philo systematiskt hela skalan av ämnen som hade bildat de kategorier av den stora katalogen. Hans skrifter omfattar undersökningar av teologi, filosofi, litteraturkritik, textanalys, retorik, historia, lag, medicin och kosmologi. Emellertid, Philo var inte bara intresserad av objektiv vetenskaplig utforskning. Hans största motivet var att visa att allt som är värdefull och dygdig i grekiskt tänkande och ideal var också symboliseras av de bibliska patriarkerna och hjältar tro judisk religiös tradition. Philo behandlade den grekiska begreppet Logos, till exempel, som den universella uttryck för Hebrew Wisdom (Khokhma på hebreiska; Sophia på grekiska), God själv uttryck i den materiella världen.

Philo levde vid en tidpunkt då förtroendet för en värld som styrs av orsak och verkan hade gett över till frågor om livets mening och historia. Hans frågor gällde Guds natur; Gud funktion i universum som skapare, manager och redeemer; och innebörden och öde mänskligheten. Den primära frågan för platonska sinnade forskare och lekmän både var hur en transcendent, outsäglig Gud ren ande kan kopplas till en materiella universum. Dessutom, det verkade uppenbart att den materiella världen sköts genom med smärta och ont. Hur kunde en perfekt Gud skapa en bristfällig värld?

I båda de judiska och grekiska traditioner som Philo ärvde, Detta problem löstes genom en modell av världen där Gud separerades från det skapade universum genom en rad mellanhänder. Dessa betraktas som gudomliga krafter, organ eller personer. Den främsta mellanhand var Logos. De grekiska stoiska filosoferna hade gjort en stor del av begreppet Logos från tiden för tidigt platonism onward. Philo såg grekiska tradition som bara ett annat uttryck för hänvisningarna till visdom i Job 28, ordspråk 1-9, Visdom Ben Sirach, Baruch och annan litteratur i den hebreiska traditionen. Philo förstod Logos att vara ansvarig för att skapa det materiella universum, övervaka det försyn och återlösa det. för Philo, Logos var Guds rationalitet, både i Guds eget sinne och i rationell struktur av skapelsen. Sophia var insikten att Gud har och att människor förvärvar när de upptäcker Guds Logos i allt. Philo, vid tillfälle, allegoriskt hänvisar till Logos / Sophia som en ängel och, sällan, som en "andra Gud." I sin framställning av Genesis 17 (beskriver Guds förbund med Abraham), han karakteriserar Gud som en treenighet av organ.32

Denna artikel publicerades ursprungligen i Bible Review. Varje artikel som någonsin publicerats i Biblisk arkeologi Review, Bible Review och Arkeologi Odyssey finns tillgängligt i BAS Library. Klicka här för att besöka biblioteket.


Mellan 150 och 180 C.E. en stoisk filosof vid namn Pantaenus omvändes till kristendomen och blev rektor, om inte grundaren, en kristen institution kallas kateketiska skolan i Alexandria. Denna skola speglade långvariga intellektuella tradition alexandrinska biblioteket och kan mycket väl ha varit en del av den vetenskapliga företag.33Pantaenus tjänstgjorde som chef för kateketiska skolan tillräckligt länge för att få den ur dunklet och sedan, överlämnar sitt ledarskap till Clement, blev en missionär. I Indien upptäckte Pantaenus en gemenskap av judiska kristna, lärjungar aposteln Thomas, vars tro och liv byggdes runt deras användning av en hebreiska versionen av Matteusevangeliet. Pantaenus aldrig återvände till Alexandria.34

Mild (c. 150-215 C.E.) var elev till Pantaenus, och Origen (c. 185-254) var mycket sannolikt en student av Clement. Den teologiska samband mellan dem, liksom deras beroende Philos arbete 150 år tidigare, uppmanar denna slutsats. Clement och Origen verkar ha tagit över Philo modell av Guds förhållande till den skapade världen, särskilt funktionen hos Logos i skapelsen, Providence och frälsning.

Dessa två ståtliga figurer av tidiga kristna teologiska utveckling var rektorer i kateketiska skolan i Alexandria, som blomstrade under dem och blev snabbt känd över hela den kristna världen. eusebius (c. 260-348), en kyrka historiker, hänvisar till det som "en skola för helig lärande etablerade ... från antiken, som har fortsatt ner till vår egen tid, och som vi har förstått hölls av män som kan i vältalighet, och studiet av gudomliga ting. "35

Dess relation till Philo och hans klassiska grekiska föregångare har beskrivits enligt följande:

De första företrädare för tidiga kyrkan exegetik var inte biskoparna utan "lärare" (didaskaloi) av de husförhörs skolor, modellerad efter den hellenistiska filosofernas skolor där tolkande och filologiska principer hade utvecklats i enlighet med traditioner grundarna av respektive skola. Den allegoriska tolkning av grekiska klassiska filosofiska och poetiska texter, som var förhärskande på Library and Museum (skolan) av Alexandria, till exempel, direkt påverkade exegetical metoden enligt kristna kateketiska skolan där. Att basera sina principer om metoder för Philo av Alexandria och Clemens av Alexandria, hans lärare, och andra, Origen ... skapade grunden för den typ av kristna exegetik (d.v.s., den typological-allegoriska metod) som varade från patristic tid och medeltiden fram till tiden för Luther i 16-talet. Origen baserat sin exeges på omfattande textkritiska arbete som var gemensam för nuvarande hellenistiska metoder såsom insamling hebreiska texter och grekiska parallella översättningar av Gamla Testamentet. Hans huvudsakliga oro, emellertid, var att fastställa den andliga innebörden av Skriften, den historisk gudomliga sanningen som är gömd i register över frälsningshistorien i Skrifterna. Han utvecklade därför ett system som innehåller fyra typer av tolkning: bokstavlig, moralisk, typological, och allegorisk.36

Clemens teologiska och filosofiska inriktning skilde sig lite från den i Philo, förutom att orienteringen av hans begreppet Logos / Sophia doktrin var Christian snarare än judisk. Clement mål i sin undervisning och departement var att konvertera till kristendomen medlemmar av utbildade grekiska befolkningen i Alexandria, den typ av människor som skulle tidigare har lockats till Philo typ av hellenistiska judendomen. "Precis som Philo hade presenterat judendomen som den högsta formen av visdom och det sätt på vilket mänskligheten skulle komma att" se Gud,"Så Clement manade att kristendomen var i slutet som alla nuvarande filosofin hade rört sig ... den nya melodin överlägsen Orpheus."37

Origen avancerade Clement idéer och direkt identifierade Logos med personen Jesus från Nasaret, sålunda personifying Logos. Sådan personifikation av Logos var inte ovanligt i en värld av Philo, Clement och Origen. Verkligen, Det var en relativt vanligt i både judisk och grekisk tradition att föreställa sig gudomlig makt eller medel som identifierats vid olika tidpunkter med specifika extraordinära personer. Som den gudomliga byrån var personifierad i en människa, det gudomliga var humaniserade och mänskliga deified.

Det var denna betydande nordafrikanska teologiska perspektiv i teologin av Clement och Origen som dominerade kristet tänkande från rådet i Nicea år 325 C.E. till rådet av Chalcedon i 451 C.E. Vid dessa råd läran om Kristi gudom och trinitarian Guds natur utarbetades. Således, Det är en rak linje mellan Alexandria Library, Philo Judaeus s hellenistiska judendomen och de kristna läran om Kristi gudom och arten av treenigheten. Denna anslutning är, Självklart, mycket komplex, och andra krafter påverkade även denna utveckling, såsom den stora variationen av polyteistiska teologier (som föreslår att det finns mellanliggande varelser mellan Gud och skapande) närvarande i de Judaisms av 200 F.KR. till 200 C.E. och att Philo ville motverka för att förfina och skydda judisk monoteism. Emellertid, det är påverkan av Philos teologiska och filosofiska modell (förmedlas genom Clement och Origen till biskoparna som träffade på de stora råden), i kombination med den mycket spekulativ allegorical tolkning av skriften under påverkan av nyplatonismen (typiskt av utsikterna i Alexandria), som förklarar den teologiska drag av råden från en Jesus som fylldes med Logos till en Kristus som var den är av Gud.

Eftersom detta judisk-kristna utveckling ovikta, frön av alexandrinska skolan såddes på gamla biblioteket och dess universitet. Plotinus (205-270 C.E.) etablerade rörelsen med sin artikulation av en ny typ av Platonism. Många likheter kan ses mellan detta nyplatonismen och judendomen och kristendomen i andra och tredje århundradet C.E. Neoplatonism stod för en intensiv personlig andlighet, aktnings etiska principer och en teologi rotad i den hellenistiska filosofin som så kraftigt formade Philo.

Plotinus och hans lärjunge Porfyr (c. 234-305 C.E.) letade efter den ultimata religiös upplevelse som en extatisk vision av Gud, anslutit sig till normer för personlig renhet som gjorde de ivrigaste kristna avundsjuk och proklamerade att Gud uppenbaras i den materiella världen i en treenighet av manifestationer. Detta synnerligen attraktivt alternativ till kristendomen kämpat i fjärde och femte århundraden i Alexandria av noterbara Neoplatonistiska "helgon,"Olympius och Hypatia-föra oss tillbaka till där vi började.

Även Hypatia blev brutalt mördad av Cyril för att förespråka en filosofi han trodde var i motsats till "ortodoxa" kristendomen, hennes varumärke nyplatonismen blev allt mer attraktivt för kristna filosofer. Genom det sjätte århundradet, det övertogs av dem. Även den alexandrinska skolan formellt skuggan när araberna förstörde biblioteks och mycket av staden in 642, sin ande överlever i dag i sitt inflytande över kristendomen.

Det är historien om Alexandria Library, för. Efter att förstöra biblioteket, araberna bevarat en stor andel av de gamla volymerna-vilket bevisas av det faktum att de hade, i grekiska och arabiska översättningar, många av verk av de gamla poeter, dramatiker, forskare och filosofer, inklusive Plato, Aristoteles, Euklides och Eratosthenes. När de europeiska korsfararna stött på arabiska världen i den 11: e och 12-talen, de ärevördiga verk blev känt igen i Europa, ger upphov till renässansen. Islamiska filosofer och vetenskapsmän-såsom Averroes, en spansk Arab (1126-1.198 C.E.), och Avicenna, en persisk (980-1.037 C.E.)-gave de gamla böckerna och deras visdom tillbaka till västvärlden och lärde Christian Europa känna igen och pris sina rötter i det antika Grekland.

Så den gamla biblioteket i Alexandria steg som en fågel Fenix ​​ur hennes egna aska. Hon har sårats, kanske, men har aldrig riktigt dött.


J. Harold EllensJ. Harold Ellens är en pensionerad forskare som forskat vid University of Michigan och fungerade som en tillfällig föreläsare för Institutet för antiken och kristendomen vid Claremont Graduate School i Kalifornien. Han är författare till hundratals artiklar och ett flertal böcker, inklusive Det gamla biblioteket i Alexandria och Tidiga kristna teologiska utveckling (Claremont Graduate School, 1993).


Anmärkningar

till. Den mest kända bok som samlats in från en icke-grekiska kulturen och översätts till grekiska på biblioteket var den hebreiska Bibeln, känd i sin grekiska form som Septuaginta (LXX). Det verkar ha nått tillståndet av en i stort sett avslutad och officiell grekiska texten mellan 150 och 50 F.KR. Philo den Judisk (30 B.C.E.-50 C.E.) uppenbarligen kände och arbetade med en grekisk version av den hebreiska Bibeln.

1. Maria Dzielska, Hypatia av Alexandritill, trans. F. Lyra (cambridge, MA: Harvard Univ. Tryck, 1995), p. 93. cf. J. Harold Ellens, Den antika biblioteket i Alexandria och tidiga kristna teologiska utveckling, Occasional Papers 27, Institutet för antiken och kristendomen (Claremont: Claremont Graduate School, 1993), PP. 44-51.

2. "Saint Cyril av Alexandria," i Encyclopaedia Britannica, Micropaedia, 15th ed., vol. 3, cols. 329-330.

3. Theodoret, citeras i Arbetena av Charles Kingsley, 2 vols. (New York: Co-operative Publishing Society, 1899).

4. Edward Gibbon, Nedgången och nedgången av det romerska riket, Ed. J.B. Begrava, 3 vols., med noter av Gibbon, introduktion och index med Bury och ett brev till läsaren från P. Guedalla (New York: Arv, 1946).

5. socrates Scholasticus, Historia Ecclesiastica 7.15, i A.C. Zenos, Ed., vol. 2 av Den nicenska och Post-Nicene fäder, 2d vara., Ed. Philip Schaff och Henry Wace (Grand Rapids: Eerdmans, 1957), p. 160. Se även Edward A. Parsons, I Alexandria Library, Ära Greklands World: dess Rise, forntidar, och förstörelse (London: Cleaver-Hume, 1952), p. 356.

6. "Theon av Alexandria," i Encyclopaedia Britannica, Micropaedia, 15th ed., vol. 9, col. 938; "Euclid," i Encyclopaedia Britannica, Macropaedia, 15th ed., vol. 6, col. 1020; Ellens, Alexandria, p. 44; och Dzielska, Hypatia av Alexandria, PP. 68-69.

7. Dzielska, Hypatia av Alexandria, p. 70, citera Damascius utan att ange vilken källa.

8. Dzielska, Hypatia av Alexandria, PP. 70-73.

9. Steven Blake Shubert, "The Oriental Origins i Alexandria Library,” böcker 43:2 (1993), p. 143.

10. Shubert, "Oriental Origins,"pp. 142-143.

11. Shubert, "Oriental Origins,"p. 143.

12. Shubert, "Oriental Origins,"p. 143.

13. Ellens, Alexandria, PP. 1-2.

14. Encyclopaedia Britannica, Macropaedia, 15th ed., vol. 16, cols. 501-503.

15. Encyclopaedia Britannica, Macropaedia, 15th ed., vol. 1, cols. 990-991.

16. Encyclopaedia Britannica, Macropaedia, 15th ed., vol. 15, cols. 180-182.

17. För en detaljerad diskussion om datum för förstörelsen av biblioteket, se Ellens, Alexandria, PP. 6-12, 50-51; och enastående objektiv och grundlig behandling av processen bibliotekets död av Mostafa El-Abbadi, Liv och öde av den forntida biblioteket i Alexandria (Paris: UNESCO / UNDP, 1990), PP. 145-179. Se även Gibbon, Nedgång och fall, vol. 1, PP. 57-58, och vol. 2, kille. 28 (om förstörelsen av biblioteket); och Parsons, Alexandria Library, PP. 411-412.

18. Shubert, "Oriental Origins,"p. 144, i vilken hänvisning görs till det tionde-talet C.E. Byzantine grekiska volym kallas Lexicon. Detta lexikon citerar det fullständiga namnet på den Pinakes och beskriver dess storlek som 120 rullar. cf. Ellens, Alexandertill, p. 3; och F. J. Kvick, "The Pinakes av Callimachus,” bibliotek Quarterly 28 (1958), p. 133.

19. Lexicon; Tzetzes, som citeras i El-Abbadi, Liv och öde, p. 101. Se även Shubert, "Oriental Origins,"p. 144; och Witty, "Pinakes av Callimachus."

20. Shubert, "Oriental Origins,"p. 144. Det är intressant i detta hänseende att Anne Holmes ("Den alexandrinska biblioteket,” böcker 30 [December 1980], p. 21) tyder på att Pinakes kan ha varit en lista med författare och böcker som Callimachus ville förvärva för biblioteket i stället för en katalog av existerande biblioteks innehav. Detta är osannolik på grund av den detaljerade bibliografiska och kritiskt material som ingår i varje post, inklusive uppgift om att boken köptes från någon annan bibliotek källa eller beslagtagits från någon resenär. lionel Casson ("Triumphs från den antika världens första Think Tank,” Smithsonian 10 [Juni 1985], p. 164) kräver att den Pinakes var möjligen endast ett uppslagsverk av grekisk litteraturhistoria. I ett sådant fall, en undrar varför det kallades Pinakes, ansluta den med brickor som betecknar de kategorier av förvaringsfack och deras innehåll.

21. El-Abbadi, Liv och öde, p. 100; och Parsons, Alexandria Library, p. 211. Se även J.E. Sandys, En historia av klassisk stipendium (cambridge, Storbritannien: Cambridge Univ. Tryck, 1906-1.908), p. 34 n. 3.

22. Parsons, Alexandria Library, PP. 217-218.

23. Parsons, Alexandria Library, PP. 110, 204-205. Se även El-Abbadi, Liv och öde, PP. 95, 100; och Tzetzes, en 12-talet lärd vars Prolegomena till Aristophanes, även känd som scholium Plautinnm, kan finnas i R. pfeiffer, Historien om klassisk stipendium (Oxford: Clarendon, 1968), p. 101.

24. El-Abbadi, Liv och öde, p. 102.

25. Kathleen Marguerite Lea, "Francis Bacon," i Encyclopaedia Britannica, Macropaedia, 15th ed., vol. 2, cols. 561-566. Se även Catherine Drinker Bowen, Francis Bacon, The Temper av en man (Boston: Liten, Brun, 1963).

26. Gilbert Murray, En historia av den grekiska antikens litteratur (New York: Scribner, 1897), p. 387.

27. Casson, "Triumfer." De gamla källorna beskriver summan som 15 talanger, som troligen skulle överstiga $4 miljoner idag.

28. Shubert, "Oriental Origins,"pp. 145, 166 n. 8, citerar Galenos Comm. II i Hippocraits Epidem. böcker III 239-240, som jag inte har kunnat konsultera. Se även J. Platthy, Källor vid den tidigaste grekiska bibliotek (amsterdam: Hakkert, 1968), PP. 118-119; Holmes, "Alexandria Library,"p. 290; och p.m. Fraser, Ptolemaic Alexandria (Oxford: Oxford Univ. Tryck, 1972), p. 325.

29. Vitruvius, arkitektur 7.6-8. Se även Parsons, Alexandria Library, p. 150; och El-Abbadi, Liv och öde, PP. 105, 111. Vitruvius levde under samma period som Julius Caesar, Philo Judaeus och Jesus Kristus. Han var en berömd romersk arkitekt, ingenjör och stadsplanerare. Arbetet citerade här är en handbok för romerska arkitekter. Hans stil för arkitektur och stadsplanering var i stort sett grekiska, han levde i början av fasen för kreativa romerska arkitektoniska stilen, och hans arbete starkt påverkad renässanskonst, arkitektur och ingenjörskonst. Plinius den äldre lånade kraftigt från Vitruvius i att förbereda sitt Naturhistoria. Som var typiska i den antika världen, Plinius inte citera sina källor och kredit Vitruvius. arkitektur innehåller tio böcker om byggmaterial, Grekiska mönster i tempel konstruktion, privata byggnader, golv och stuckaturer, hydraulik, klockor, mätnings färdigheter, astronomi, och civila och militära motorer. Han var klassiskt hellenistiska i hans perspektiv.

30. Parsons, Alexandria Library, p. 152; se även sid. 229, där Parsons, citerar ett brev från Thomas E. Sida till James Loeb, förklarar att "Men för beskydd av ptoleméernas och arbete av hängivna studenter i museet, Homer ... kanske helt förgåtts, och vi kanske vet ingenting om Aiskylos ... Vi är fortfarande skyldig Alexandria en stor skuld. "Murray (Litteratur, p. 388) anmärkningar, "Zenodotos, Callimachus [SIC], Eratosthenes, Aristophanes av Byzantium, och Aristarkus var de första fem bibliotekarier; vilken institution någonsin har haft en sådan rad av jättar i spetsen?”

31. Se i detta avseende, till exempel, alan Segal, Två Powers i himlen, Tidigt rabbinska Rapporter om kristendomen och gnosticism (Leiden: Brill, 1977); Maurice Casey, Från judisk profet till Gentile Gud, Ursprung och utveckling av nya testamentet kristo (Louisville: Westminster / John Knox, 1991); jarl Fossum, Guds namn och ängeln av lorden, Samaritan och judiska Begreppen förmedling och beskärningen av gnosticism (Tübingen: Mohr, 1985); Gabri Boccaccini, USA judendomen, judisk tanke, 300 B.C.E.-200 C.E. (Minneapolis: Fästning, 1991).

32. Philo den Judisk, Arbetena av Philo, trans. C, D. Yonge (Peabody, MA: Hendrickson, 1993). Se även Harry A. Wolfson, Philo, 2 vols. (cambridge, MA: Harvard Univ. Tryck, 1947).

33. Vissa forskare ifrågasätter om det verkligen var en formell katekesskola så tidigt som det andra århundradet, snarare än bara fristående lärare; se Roelof van den Broek, "Den kristna" skolan "av Alexandria i andra och tredje århundradet," i Centres of Learning: Lärande och plats i förmoderna Europa och Främre Orienten, Ed. J.W.. Flyter och A.A. MacDonald (Leiden: Brill, 1995). Den övervikt av bevis, emellertid, starkt indikerar att det fanns en; se W.H.C. frend, The Rise of Christianity (Philadelphia: Fästning, 1984), p. 286; Eusebius 'Kyrkohistoria (Grand Rapids: Bagare, 1955), PP. 190-191, 217-255; Schaff och Wace, eds., Den nicenska och Post-Nicene fäder, 2nd varelse., vol. 1 (Grand Rapids: Eerdmans, 1952), PP. 224-226, 249-281; och G. Bardy, "Ursprunget till School of Alexandria,” Reserches av Religionsvetenskap 27 (1937), PP. 65-90.

34. frend, Rise of Christianity, p. 286.

35. Eusebius 'Kyrkohistoria, p. 190. Se även Anne Wies van den Hoek, "Hur Alexandria var Clement av Alexandria? Reflektioner om Clement och hans Alexandria Bakgrund,” HeyJ31 (1990), PP. 179-194.

36. Ernst Wilhelm Bentz, "Kristendom," i Encyclopaedia Britannica, Macropaedia, vol. 4, col. 498.

37. frend, Rise of Christianity, p. 286.

Amfipolis. gr | Vridna knäet kan identifiera Alexander den stores far, Men vissa är skeptiska

I en ny artikel publicerades i Proceedings of National Academy of Sciences, Antonis Bartsiokas och kollegor hävdar att skelett från graven jag på Vergina i Makedonien är de av Philip II, far till Alexander stort. Detta står i direkt kontrast till verk publicerade i maj av Antikas och Wynn-Antikas, som drog slutsatsen att skelett i graven II på Vergina är de av Philip II och skytiska prinsessa.

Figur 4 från Bartsiokas et al. 2015, PNAS. Lateral bild av vänster ben av enskilda 1 i flexion visar den massiva knä fixation. (Bild via Bartsiokas et al. Öppna access i PNAS.)

Bartsiokas och kollegers analys av ben från graven jag leda dem att tro de är kvarlevor av Philip II. Nämligen, en knäskada där lårben och skenben smält vinkel korrelerar väl med historiska räkenskaper av Philips efter att ha lidit en penetrerande sår och påföljande hälta. De anser vidare att honan i graven jag var Philips hustru Cleopatra och det nyfödda barnet ben deras barn som föddes bara några dagar före Filips död.
Figur 4 från Bartsiokas et al. 2015, PNAS. Lateral bild av vänster ben av enskilda 1 i flexion visar den massiva knä fixation. (Bild via Bartsiokas et al. Öppna access i PNAS.)

Figur 4 från Bartsiokas et al. 2015, PNAS. Lateral bild av vänster ben av enskilda 1 i flexion visar den massiva knä fixation. (Bild via Bartsiokas et al. Öppna access i PNAS.)

Detta innebär att ben från graven II, vilka Antikas och Wynn-Antikas tycker är Philip och en skadad skytiska warrior princess, har förklaras. Bartsiokas och kollegor dra slutsatsen att dessa måste vara resterna av Filip III Arridhaeus (Filip II: s son och Alexander stort bror) och hans hustru Eurydike, även om denna identifiering verkar utifrån historisk information snarare än särskilda skelett bevis. De anser också att några av de arkeologiska artefakterna i graven II kan ha tillhört Alexander stort själv.

Medan Bartsiokas och kollegor trumpet dessa nya tolkningar som sista ordet om identifieringen av dessa skelettdelar, Antikas är inte övertygad om. I ett brev till redaktören för PNAS, Antikas Europaparlamentet uttrycker sin oro över det faktum att Bartsiokas och kollegor inte fullt ut har publicerats i skelettet är fortfarande från grav, vilka Antikas befunnits innehålla minst sju personer som djurrester. Identifiering av graven jag åkande som Philip, Cleopatra, och deras nyfödda är otillräckligt stöds av bevis, enligt Antikas, och inte avgörande.

Snarare än att ha Bartsiokas och kollegor har sista ordet på denna fascinerande grav, Antikas argumenterar för behovet av kol - 14 datering och DNA-analys, som har gjorts tidigare på dessa lämningar.

Med två tolkningar av samma skelett material till oddset, är det kanske bäst att hålla inne definitiva slutsatser förrän ytterligare tester utförs. Biokemiska analyser blir allt vanligare i bioarchaeological studier, och de är motiverat i detta fall. Dessutom, offentliggörande av skelettdelar i samförstånd med den arkeologiska bevisen kan också producera mer trovärdiga tolkningar.

Kristina Killgrove är en bioarchaeologist och universitetsprofessor.

http://www.Forbes.com

Amphipolis.gr | städer som grundades av Alexander stort – Alexander's City stiftelser

Alexander's City stiftelser

Alexander
Alexander

Alexander's levnadstecknare Plutarchos av Chaironeia anges att Alexander den store grundade inte mindre än sjuttio städer, vilka var viktigt centrerar av de grekiska kulturerna i öst. Av dessa stiftelser, vise av Chaironeia innebär, den Makedonska Erövraren ändrade arten av hans orientaliska motiv från barbarerna i civiliserade människor.

Detta i överdrivna. Såvitt vi vet, Alexander grundade några tjugo städer: de verkliga grekiska städerna, poleis, som Plutarchos måste ha i åtanke, de permanenta militära garnisonerna eller katoikiai, och tillfälliga militära bosättningarna, phrouria. Andra städer var helt enkelt nyinsatta eller bara bytt namn.

  1. Alexandrupolis: grundades 340 av kronprinsen. Detta var en riktigt grekisk stad, byggt bland Maedians, en stam på stranden av den Struma (flod). Det måste ha varit någonstans i närheten av moderna Sandanski i Bulgarien.
  2. Alexandria i Troas: en stad nära Troy, grundades under våren 334. Det kan ha grundats av en av Alexanders efterträdare.
  3. Alexandria av Latmus: en stad i Caria, kanske grundades som en garnison eller militära bosättning under vintern 333. Förmodligen, den grundades av en av efterträdarearna av Alexander, som heter det att den tidigare konungen.
  4. Alexandria nära Issos: Förmodligen en permanent garnisonen var veteraner från den Slaget vid Issos kunde börja ett nytt liv, tillsammans med lokala invånare. Moderna Iskenderun i Turkiet.
  5. Däck: nyinsatta med grekiska invandrare och infödda i 332/331, tillsammans med en permanent makedoniska garnisonen.
  6. Gaza: nyinsatta med Europeiska utvandrare och infödingarna i 331, tillsammans med en permanent makedoniska garnisonen.
  7. Alexandria: platsen som valdes i januari 330; Staden grundades på 7 April. Detta var en helt Graeco-Makedonska, även om det fanns också en native kvartalet och en judiska kvarteren. Judarna och infödingarna var andra klassens medborgare (text).
  8. Alexandria i Aria: kanske, den arianska huvudstaden Artacoana var nyinsatta med infödingarna och makedoniska veteraner i September 330. Det var nog tänkt som en permanent garnison. Alternativt, Detta var en helt ny stad. Moderna Herât i Afghanistan.
  9. Prophthasia i Drangiana: den Drangian huvudstaden Frada byttes bara i oktober 330; “Prophthasia” innebär “Förväntan”. Moderna Farâh i Afghanistan.
  10. Alexandria i Arachosien: den Arachosian huvudstaden Kapisa var nyinsatta med infödingarna och makedoniska veteraner vintern 330/329. Det var en permanent garnison. Moderna Kandahâr i Afghanistan, som fortfarande bär Alexanders namn (härrör från Iskandariya, Arabiska och persiska rendering av “Alexander”).
  11. Alexandria i Kaukasus: den Gandarian huvudstaden KapiŠa-kaniŠ var nyinsatta med 4,000 infödingarna och 3,000 Grekiska och makedoniska veteraner i mars 329. Det var en permanent garnison eller en grekisk stad, även om många bosättare ansåg att det var en straffande koloni. Moderna Chârikâr nära Kabul i Afghanistan.
  12. Alexandria Eschatê: grundades sommaren 329 som en permanent garnison på den Jaxartes (Syrdar'ya). Fast med Makedonska och grekiska veteraner och infödda livegna. Moderna Khodzent i Tadzjikistan.
  13. Alexandria på den Oxus: återfödelse av en persisk stad, fast med grekiska och iranska veteraner och infödda livegna. Förmodligen moderna Ai Birgitta Höistad Sjögren i Afghanistan. Förmodligen grundades våren 328.
  14. Sex städer norr om Oxus. Befolkade med infödda krigsfångar som tjänstgjorde som livegna för de Makedonska soldaterna. Tänkt som permanenta garnisoner, tillsammans bildar en sorts vägg mot norra stammarna, den Sacae. En av dessa städer kan vara identisk med moderna Termez i Uzbekistan.
  15. Alexandria i Margiana: återfödelse av en persisk stad i oasen av Maria i moderna Turkmenistan. Fast med Makedonska, Grekiska och iranska veteraner och infödda livegna.
  16. Arigaeum: den Aspasian huvudstaden var nyinsatta med infödingarna och makedoniska veteraner under våren 326. Det var en permanent garnison. Moderna Nawagai i Pakistan. I närheten fanns flera tillfälliga militära bosättningar: Bazira, Ora, och Massaga.
  17. Nicaea och Bucephala: Twin grunden för permanenta garnisoner på sidan av den Hydaspes (Jhelum), grundades i maj 326 på slagfältet. Fast med grekiska, Makedonska, och iranska veteraner och infödda. Moderna Jhelum i Pakistan? Städerna hade stora varv, vilket tyder på att de var tänkta som en center handel.
  18. Alexandria på Hyphasis: grundades i juli 326 på den östra gränsen av Alexanders välde. Fast med veteraner av okänt ursprung.
  19. Alexandria vid Indus: grundades i februari 325 på confluencen av den Indus och den Acesinerna (Chenab), förmodligen på platsen för en äldre, Persiska bosättningen. Fast med thrakiska veteraner och infödda. UCH i Pakistan. Det hade stora varv, vilket tyder på att det var tänkt som en center handel.
  20. En annan stad på Indus: grundades under våren 325 bland den indiska Sogdians. Förmodligen en tillfällig militära station norr om Rohri.
  21. Patala (“marinbasen”) eller Xylinepolis (“trä city”): tillfälliga militära bosättningen, grundades i juli 325 på platsen för en tidigare, Indiska staden. Utrymd efter September 325. Modern Bahmanabad, 75 kilometer nordost om Hyderabad.
  22. Rhambacia: en stad bland de Oreitians som var befäst av Hefaistion och Leonnatos under hösten 325. Om det var tänkt som en permanent garnison, den övergavs snart. Moderna Bela i Pakistan.
  23. Alexandria i Karmanien: om denna stad grundades av Alexander (och inte av Seleukos), Det måste ha varit en permanent garnison grundades i januari 324. Kanske modern Golâshkerd i Iran.
  24. Alexandria i Susiana: inte långt från mynningen av den Tigris. Förmodligen satt med Makedonska, Grekiska och iranska veteraner och infödda. Senare känd som Spasinou Charax. I närheten av Al Qurnah i Irak.

Dessa var de städer som grundades av Alexander. De flesta av dem är militära bosättningar, där Makedonska och grekiska veteraner var kvar. De var inte nöjda, så långt från Medelhavet, och vid minst två tillfällen – både efter en rapport av Alexanders död – hemlängtan veteraner beslutat att gå hem.

http://www.Livius.org

Amphipolis.gr | 10 fascinerande fakta du förmodligen inte visste om Alexander stort och hans armé

Facts_Alexander_the_Great_Macedonian_army_3

Vi har harped om hur antika spartanerna skröt av rigorösa disciplin som ingjutit i arméerna medborgaren. Men det fanns ett annat "mindre" grekiska rike i norra utkanten av klassiska Grekland som så småningom lyckades göra sin värld-erövra påståenden att ingen annan "civiliserade" grekiska stadsstaten någonsin kunde skryta med. Vi talar naturligtvis om forntida makedonierna, och hur de genomfört sina legendariska militära kampanjer runt de flesta kända världen – allt under lysande ledarskap av Alexander III av Makedonien (eller Halikarnassos ho Mégas). Så, utan vidare, Låt oss kolla in tio fantastiska fakta du förmodligen inte visste om Alexander stort och hans otroliga armé.

1) De flesta makedonier började som fattiga herdar, fram till Alexander far utbildade dem-

Facts_Alexander_the_Great_Macedonian_army_1

Vi hade tidigare talat om den stora krig Grekland och Persien. Och mitt i sådana katastrofala omfattningar och hjältedåd, Makedonien återstod en relativt obetydlig bakvatten på större geopolitiska situationen – främst på grund av sin mindre betydelse (i norr). I själva verket, till synes blygsamma ursprunget till den så kallade Makedonska staten är höljt i dunkel, med de flesta av befolkningen i landet är landsbygdens herdar i 400-talet fKr. I detta avseende, de flesta av de sydliga urbaniserade grekerna betraktade makedoniska invånarna att vara semi barbariska som bodde i utkanten av den då kända civiliserade världen.

Emellertid, av senare peloponnesiska krigen (utkämpades mellan Sparta och Aten) i den senare delen av 400-talet fKr, Makedonska kungarna hade redan startat företag offentliga projekt som förbättrat landets ekonomi. Men det var den stora Philip II (Alexanders far) vem som började hans regeringstid från 359 F.KR., och gjorde de otroliga militära reformer som var att omvandla Makedonien till en framtida supermakt. En av de mest ikoniska egenskaperna hos dessa reformer var utvecklingen av den grekiska hoplit till falangen – en militär krigslist som betonade bättre armén bildas över enskilda prowessen av en soldat (en klassisk taktik så småningom behärskas av senare romarna). Och intressant nog, Philip själv var inspirerad av tebanske militära framgångar tidiga 300-talet, i motsats till "stamtavla" av den berömda spartanerna och atenarna; och även hade stora planer på att invadera Persien (innan han blev mördad).

I alla fall, Philips enorma bidrag till organiserade Makedonska staten och dess militära hade varit hänvisade till – även under sin egen livstid, När sedan samtida historikern Theopompus hävdade "Europa hade aldrig tidigare producerat en man som Philip".

2) Makedonska disciplin var så strikt att det även förböd ta varma bad-

Facts_Alexander_the_Great_Macedonian_army_2

Falangen som en formation krävde individuella disciplin och målmedvetenhet från var och en av dess förar soldat – med en historisk anekdot från Polyaenus (en 100-talet Makedonska författare) avser hur Philip gjorde sina män mars över 30 miles i en enda dag, med alla sina vapen och rustning. Underhåll av sådana brutala militära metoder verkligen krävs rigorösa grader av borrning och självbehärskning. För detta ändamål, ett visst scenario involverade en högt uppsatt Tarantine kavalleriofficer (eventuellt tillkalla från en kraftfull grekisk stad på västkusten i Italien) som fråntogs bryskt hans rang för bara bada i varmt vatten.

Enkelt nog anledningen var (enligt Polyaenus)-

.. .för han inte förstod hur makedonierna, bland vilka inte ens en kvinna som just har fött badar i varmt vatten.

Och som om sådana drastiska åtgärder inte räckte, varje soldat av falangen hade personligen bära tunga bestämmelser för minst 30 dagar under kampanjer (en praxis som också antogs av de senare romerska legionerna). Vidare, rörlighet och självförsörjning av armén utökades avsevärt genom att minska antalet anställda (eller camp anhängare) – som reducerades till en för varje tio män.

3) Alexander hade en grupp 200 "personliga följeslagare" förutom kända följeslagare kavalleriet –

Facts_Alexander_the_Great_Macedonian_army

Medan Philip effektivt borrade makedonierna i en otrolig stridsstyrka, Alexander (Stort) begåvad hans ärvda armé med en air av majestät och pompousness. En av de iögonfallande aspekterna av denna ritzy karaktär var induktion av tung uppröra kavalleriet till en främst grekisk kraft som traditionellt inte var känd för sitt kavalleri taktik. Känd som hetairoi eller "Följeslagare", dessa ryttare var allmänt härrör från Makedonska aristokratin och adeln. Emellertid, Alexander stort gick ett steg längre genom att införliva en annan kärngrupp av "följeslagare" inom denna redan elitgrupp. Dessa utvalda män var också kallad personliga vänner till kungen – enligt många antika källor.

För detta ändamål, personliga följeslagare biföll den verkliga innebörden av ordet – genom åtföljande Alexander i olika scenarier, vare sig det är i tjockt av striden eller under fritids jakt sessioner. I själva verket, Alexander's fascination för sin egen bildade militära brödraskap var så stor att han själv ofta klädd i uniform en kamrat kavalleriregementet. Nu naturligtvis, sådana "normala" officer-liknande attires bars endast under tider av fred (och planering), och var undvikit till förmån för genomarbetade klänningar under faktiska strider.

4) Alexanders berömda falangen var egentligen består av relativt ljus bepansrade infanterister –

Facts_Alexander_the_Great_Macedonian_army_4

En gång till, enligt Polyaenus' konto av Makedonska militär utbildning, den infantrymen av falangen levererades med hjälmar (kranos), lätta sköldar (pelte), Greaves (knemides) och en lång gädda (sarissa). Så som kan samlas från denna lilla lista över artiklar, rustningen är påfallande saknas. Och även efter 100 år av Alexanders död, Det finns redogörelser av hans efterträdare staternas phalanx armén går utan rustning system. Från sådana litterära källor, en hypotes kan läggas fram-den grekiska och Makedonska armén helt gav på deras tunga brons Harnesk, och i stället valde för linothorax, en ljus rustning tillverkad av limmade lager av linne.

Intressant, ett av kontona av Polyaenus medföra hur Alexander själv beväpnade männen som hade tidigare flytt slagfältet med en hemithorakion – en halv rustning som bara den främre delen av kroppen som omfattas, så att soldaterna inte skulle vända ryggen fienden. I alla fall, metalliska korsetter hade varit onödigt för soldater i rear-end leden av en välbevakad phalanx – en taktisk fördel som måste har välkomnats av de antika befälhavare som var vanligen kort i medel och utrustning.

5) Alexander's "obetalda" infanteri rest mer än 20,870 miles på hans Asiatic kampanj-

Facts_Alexander_the_Great_Macedonian_army_5

Tidigare i listan, Vi hade pratat om hur stränga disciplin var del-och-paket av Alexanders makedoniska armén, en kvalitet som sällan sågs i andra gamla proximate kulturer. En förlängning av denna inneboende disciplin kan förstås från deras häpnadsväckande bedrifter. För detta ändamål, enligt en beräkning gjord av historikern Theodore Ayrault Dodge, infantrymen hade anslutit sig Alexander i 336 BC och sedan inlett sin Asien-bundna kampanj, hade rest mer än 20,870 miles (eller 33,400 km) När andades Alexander hans senast i Babylon (i 323 F.KR.). Så, i genomsnitt, var och en av dessa män hade täckt en imponerande 1,605 miles (eller 2,570 km) per år! Och, När översatt i georgraphical termer, många av de makedoniska veteranerna kunde har hävdat att passera en mängd floder inklusive Nilen (i Egypten), Eufrat och Tigris (i Irak), Oxus (i Tadzjikistan), Syr-Darja (i Uzbekistan) och Indus (i Pakistan).

Det bör också noteras att makedonska kungarna troligen inte utveckla något sätt att faktiskt betala deras militära styrkor. Så, del av denna monetära situation var löst genom att låta soldaterna att delta i plundrar som oftast inblandade despoiling de fiendens städerna. Men även i sådana fall, infantrymenna fick alltid en betydligt mindre del av "vinsten" än deras kavalleri motsvarigheter.

5) Alexanders armé byggde en provisorisk väg över havsvatten bara för att effektivt belägring ön-staden av däck i 332 F.KR.!

Facts_Alexander_the_Great_Macedonian_army_6

I grand systemet saker, den belägringen av däck kan ha varit en mindre incident i Alexander's lysande (ännu kort) karriär som en erövrare. Men mötet i sig visat hur Alexander var en otroligt tålmodiga strateg – som stod i skarp kontrast till hans onda hänsynslöshet i slagfältet (som framgick av den makedoniska kavalleri kil formationer där Alexander placerade sig själv i spetsen för "spjutet"). I alla fall, Däcket var en viktig och nästan ogenomträngliga kommersiella navet, genom sitt "island" läge och stora väggen försvar – som var 50 FT hög på vissa ställen, Enligt historikern Arrianos! Så, Alexander försökte motverka stadens fascinerande defensiva tillämpningsområde genom att faktiskt beställa sin armé att bygga vägar (eller födelsemärken) över havet som direkt skulle leda till ön bosättningen.

De invaderande grekiska styrkorna lyckades konstruera (och även expandera) en gångbro från rasmassorna, stenar och även timmer som bärgades från den gamla övergivna staden Tyr som var ursprungligen ligger längs kusten. Denna causeway blev skådeplatsen för en hård möte med grekiska belägringen torn ta den värsta stöten av de djärva motattack av däck-baserade styrkor. Emellertid, inom några dagar, Alexander var kunna montera en expansiv flotta av fartyg som till slut fångade däck med överraskning – vilket leder till att ramma och bryter av en liten del av stadsmuren. Detta taktiska genombrott gjorde däck bryskt kapitulera, särskilt efter att brutalt överfallna av härdade Makedonska elit infanteriet (även känd som hypaspists). Och efterföljande efter, Det sägs att över 6,000 invånarna var slaktade av Alexanders styrkor (med 2,000 att vara korsfäst), medan ytterligare 30,000 människor såldes som slavar.

6) Brutala bestraffningar i Alexanders armé tog med att vara trampade av elefanter –

Facts_Alexander_the_Great_Macedonian_army_7

Större disciplin var inte den enda faktor som skiljer den makedoniska armén från andra då samtida grekerna krafter; Alexander's phalangites fick också utstå strängare disciplinära åtgärder på grund av sin privilegierade ställning i armén. I detta avseende, kavalleriet officerare var ofta straffas hårdare än deras infanteri motsvarigheter – med åtgärder (som prygel) som tas ut för mindre förseelser, från bada i varmt vatten till inbjudande flöjt-flickor in i lägret.

Allvarliga brott som Myterier ofta resulterade dock i dödsdomar, av ingen mindre än Alexander själv. I vissa fall, gärningsmännen var sätta till döds genom att kasta stenar och spjut på dem. I andra fall, mer grymma åtgärder genomfördes – som att kasta fångarna i en flod med skärpt kedjor bindande sina kroppar. Emellertid, en viss incident av bestraffning sticker ut (som nämnts av Quintus Curtius Rufus), När Alexanders efterträdare (strax efter hans död) beställde en del 300 Myteristerna att trampas under fötterna på elefanter – och det alltför framme av hela armén.

8) Alexander själv kan ha haft en vanföreställningar sjukdom-

Facts_Alexander_the_Great_Macedonian_army_8

Även om det finns några argument mot Alexander är en av de största militära strateger och ledare i historien, mannen själv till synes drabbats av storhetsvansinne under olika faser av sin livstid. En av de främsta skälen till denna Gud complex-orienterade beteendemönster kan ha varit på grund av den psykologiska effekten av hans mor Olympia under Alexanders barndom. Hon hävdade helt öppet att Alexander var son till Zeus, efter förment drömmer att hennes sköte slogs av åska. Denna extraordinära teori var tydligen även "bevisat" Alexander av en av orakel på Amun på Siwa, Egypten. Som ett resultat, Alexander började på allvar identifiera sig som son till gudomen Zeus-Ammon – vilket framgår av några gamla silvermynt som skildrar Alexander beväpnad med en åskvigg.

Alexander stort också såg sig vara till rättmätiga efterträdare till mytomspunna akemenidiska kejsarna efter hans makedoniska armén erövrat längd och andedräkt av antika Persiska sfären. Sådan imponerande ändå påverka prestationer drivs i sin tur Alexander för att återinföra många av den persiska seder, gillar att klä upp i den persiska kungliga kläder och upprätthållandet av den proskynesis. Denna senare nämnda praxis medförde den traditionella Persiska handlingen av bugande eller prostrerande sig själv innan en person med högre rang. Det räcker med att säga, "demokratiska" grekerna var motståndare till sådan föreställning, och som sådan var alienerade många av Alexanders storhetsvansinne beslut.

9) Alexander var en skicklig musiker och debattör; men var även beroende av alkohol-

Facts_Alexander_the_Great_Macedonian_army_9

Enligt Plutarkos, av tio års ålder, Alexander var redan ganska expert spela lyra, Diskutera och även recitera – som utfördes ibland framför faderns gäster. I själva verket, både poesi och musik fortsatt att inspirera Alexander även under sitt senare liv – liksom konsumtionen av enorma volymer av alkohol. För detta ändamål, dricka och festa kom helt naturligt att de unga Makedonska generellt, särskilt under hans utökade kampanjer och jaktresor.

En viss händelse relaterade till Alexanders förkärlek för att "Festa" än en gång kommer från Plutarchos-konto, där noterade författare fortsätter med att beskriver den så kallade backanalisk beteendet av den makedoniska armén. Han nämner hur Alexander och sin armé var tillbaka genom Balochistan efter deras katastrofala indiska kampanj- och soldaterna i denna procession deltog i varje form av överskott och dekadens. Alexander själv satt på en hög Estrad omgiven av sina kamrater – alla draperade i blommor och njuta av bägare vin; medan denna massiva plattform drogs sakta av åtta hästar. Som Plutarchos fortsatt

Inte en sköld var att ses, inte en hjälm, inte ett spjut, men längs hela marschen med koppar och dricka-horn och flagons soldaterna höll doppning vin från stora fat och blanda-skålar och lova varandra, några som de marscherade längs, andra liggande; samtidigt rör och flöjter, Stränginstrument och sång, med frossar skrik av kvinnor, fylld varje plats med rikligt musik. Sedan, på denna störda och spretande procession det följde också sport i backanalisk licens, som om Bacchus själv var närvarande och genomföra revel. Dessutom, När han kom till det kungliga palatset Gedrosien, han än en gång gav sin armé tid för vila och höll hög. Vi får höra, för, att han var en gång tittar på några tävlingar i sång och dans, att vara väl uppvärmda med vin, och att hans favorit, Bagoas, vann priset för sång och dans, och sedan, alla i hans festlig array, passerat genom teatern och tog sin plats vid Alexanders sida; vid en anblick som makedonierna klappade händerna och högljutt bade kyssa kungen victor, tills sist han slängde armarna om honom och kysste honom ömt.

10) Det är en stad i Pakistan som hette ursprungligen efter Alexanders häst!

Facts_Alexander_the_Great_Macedonian_army_10

Med tanke på hans vanföreställningar om storhet och tendens att avguda själv, Alexander bedöms har döpt runt 70 bosättningar (från Afrika till Asien) efter sitt eget namn. Den blomstrande staden av dagens Alexandria i Egypten står som ett bevis att detta personlighet-främja mönster. Emellertid, Alexanders besatthet med sin avundsvärda prestationer gick utöver sitt eget namn, till att också omfatta sin favorit häst-Bukefalos. Därom, Alexander heter en av bosättningarna i (Nuvarande) Pakistan som Alexandria Bukefalos eller Bucephala, till minne av sin älskade häst som blev dödligt sårad i svårvunna slaget vid Hydaspes i 326 F.KR..

Som om ofta fallet, historiker är fortfarande inte säker på den exakta platsen för denna bosättning – med vissa hypothesizing sin plats för att vara runt floden Jhelum, och några conjecturing sin plats för att vara en väg som ansluten Taxila till Jhelum (i det senare fallet, stadsborna av Phalia hävdar ibland deras bosättning ursprungliga namn vara Bucephala).

Hedersomnämnande –
Alexander hade två olika färgade ögon-

Facts_Alexander_the_Great_Macedonian_army_11

De flesta konton för Alexander framställa honom som att ha en ljus hy som visade ruddy på grund av omfattande militära kampanjer under större delen av sitt senare liv. Han hade också ett renrakat ansikte (vilket gör honom stå ut från regel skäggige makedonierna), och antagligen besatt en ganska kort och tjock kropp, med en något vriden hals och en hård röst. Emellertid, Grekisk historiker Arrianos lagt till en annan fascinerande anekdot säga att Alexander hade "ena ögat mörkt som natten." och en blå som himlen Senare historiker (nämligen Peter Green) har kommit överens om denna observation, vilket tyder på att Alexander kan ha haft ett tillstånd som kallas heterokromi iridum. Och, lagt till alla dessa fysiska attribut, Alexander kan ha också skröt om trevlig kroppslukt – vilket tydligt nämns i Plutarkos "lever av ädla grekerna och romarna,"skriven 400 år efter Alexanders död.

http://www.Hexapolis.com

Amphipolis.gr | Mysteriet med Amfipolis grav.

grav-Grekland-Amphipolis-001_86275_990x742 En mystisk kunglig grav i Grekland kan hålla en släkting eller associera till Alexander stort, här porträtteras i en mosaik från Pompeji. Fotografi av Araldo de Luca, Corbis

Heather Pringle, för National Geographic

Spänning stiger som arkeologer sålla för ledtrådar till identiteten på den person som begravdes med pompa och ståt i mystiska Amfipolis graven i vad som nu norra Grekland. Forskarna tror att graven byggdes för någon mycket nära Alexander stort — hans mor, Olympias; en av hans fruar, Roxane; en av hans favorit generaler; eller möjligen sin barndomsvän och älskare, Hefaistion.

Under de senaste tre månaderna, arkeolog Katerina Peristeri och hennes team har gjort en serie av kittlande upptäckter i graven, från kolumner mästerligt skulpterad i formerna för unga kvinnor att mosaikgolv som skildrar bortförandet av den grekiska gudinnan Persefone. Den graven dyra konstverk alla datum till den tumultartade tiden runt om döden av Alexander stort, och pekar på förekomsten av en viktig person.

Alexander själv begravdes nästan säkert i Egypten. Men finalen rastplatser – och rika historiska och genetiska data de kan innehålla – många av hans familjemedlemmar är okända. Utgrävningen vid Amfipolis är bunden att lägga till ett nytt kapitel i historien om Alexander stort och hans familj, en dynasti som doppats i intriger, konspiration, och blodsutgjutelse som den fiktiva Lannisters i den populära TV-serien Game of Thrones. Bland Alexanders familj, "kung eller härskare som hamnade dör i hans säng var sällsynt,"säger Philip Freeman, en levnadstecknare till Alexander stort och en klassisk historiker vid Luther College i Iowa, Iowa.

Palats intriger

Att förstå dessa palats intriger, man måste börja med Alexanders far, Filip II, som besteg tronen i antika Makedonien i 359 BLOMQVIST. På gång, Makedonien var en blygsam berg sfären norr om antikens Grekland, men Philip hade stora drömmar. Han förvandlas en disciplinerad militära maskins Makedoniens armén från ett band av luggslitna fighters, och han beväpnad det med ett dödligt nytt vapen, sarissa, en lång lans för att hålla fiendens trupper från att stänga på hans phalanxes.

http://derwombat.net/2015/05/25/The-Mystery-of-the-Amphipolis-Tomb/

Amphipolis.gr | "ARISTOTELES 2400 ÅR"

INBJUDAN TILL VÄRLDSKONGRESSEN

aristo

ARISTOTELES 2400 ÅR"

Kan 23-28, 2016

Den "Tvärvetenskapliga centrum för Aristoteles studier,” av den Aristotelesuniversitetet i Thessaloniki meddelar den World Congress "Aristoteles 2400 År" som kommer att hållas på den Thessalonikis Aristoteles universitet, i antika Stageira, födelseplats av Aristoteles och i gamla Mieza, den plats där Aristotle lärde Alexander stort.

Aristoteles, som var född i Stageira, Makedonien, i 384 F.KR., utövade en kontinuerlig påverkan på mänskliga tänkte för 2.400 år!

Han är den universella filosofen, vars arbete har lämnat ett outplånligt märke på den Klassisk, Hellenistiska och Graeco-Roman världen, på Bysantinska akademisk tradition, på den Arabiska världen, på den Medeltida Europa och fortsätter att utöva inflytande på det intellektuella livet i moderna västerländska civilisationen.

Han är filosofen vars arbete sprider sig över det bredaste utbudet av ämnen, som omfattar alla större grenar av filosofi som Logik, Dialektik, Syllogistic, Metafysik, Politisk-moralisk filosofi, Retorik, Poetik och förlängning på ett imponerande sätt i områden med anknytning till alla grundläggande vetenskapliga fält, såsom Fysik, Biologi, Zoologi, Botanik, Taxonomi, Matematik, Meteorologi, Astronomi, Geologi, Psykologi, Medicin, Nationalekonomi, Humaniora, Lag och Statsvetenskap, Nationalekonomi, Hälsovetenskap och även Tekniska vetenskaper.

Kongressen syftar till Advance stipendium om alla aspekter av Aristoteles arbete; ett arbete vars effekter är unikt i volym av påverkan i det mänskliga tänkandets historia; ett arbete som fortsätter att vara närvarande i den intellektuella utvecklingen av västerländska civilisationen, Således blir en integrerad och väsentlig del av dess kulturarvet. Vi anser att sådant arbete förtjänar att studeras inte bara för dess långvariga inflytande, men också för dess relevans för den 21St talet. Vidare, insikterna i Aristoteles arbete, mot bakgrund av nya upptäckter i modern vetenskap, kan göra det möjligt att bygga den konceptuella broar mellan vetenskapliga tänkandet och filosofisk reflektion; Det kan även erbjuda paradigm par excellence för en tvärvetenskaplig tillvägagångssätt av kunskap.

Arrangörerna bjuda in papper om alla aspekter av Aristoteles filosofi. Särskilt välkomna är tvärvetenskaplig och tvärvetenskapliga metoder den Stageirite arbete, samt strategier undersöka dess relevans idag och dess potential att leda oss till en djupare förståelse av begrepp, idéer och problem i vår egen tid i global skala.

Demetra Sfendoni-Mentzou
Ordförande
"TVÄRVETENSKAPLIGA CENTRUM FÖR ARISTOTELES STUDIER,"AUTH
WORLD CONGRESS "ARISTOTELES 2400 ÅR"

http://aristotleworldcongress2016.web.auth.gr

Amphipolis.gr | Upptäckten av mystiska sjunkna staden Heraklion

Det var tros vara en mytisk stad, tills naturligtvis upptäcktes det faktiskt. Vissa anser att dess upptäckt förändrats historia som vi känner den för evigt. Antika staden Heraklion var känd för många antika grekiska filosoferna, bland dem Herodotos, som hänvisade till denna gamla stad i många av hans skrifter, även om förekomsten av denna stad inte var visat fram till artonhundratalet. Med upptäckten av Heraklion, otaliga gåtor löstes och vi lyckades lära sig så mycket mer om vårt förflutna genom denna antika stad.

Som de flesta av de otroliga upptäckterna, Detta också gjordes av en slump när Marina arkeolog Franck Goddio letade örlogsfartyg som sjönk under slaget vid Nilen 1798 som tillhörde Napoleon längs kusten av Alexandria, och precis när han trodde att det fanns ingenting där nere, Han kom över en av de viktigaste upptäckter en Marina arkeolog kan göra.

Bland egyptierna och grekiska, staden blev kallad Heraklionpor Thonis. Det var tros ha varit ett blomstrande imperium mellan den sjunde århundradet f.Kr och det åtta Århundradet. Staden var strax utanför kusten av Alexandria i Aboukir Bay.

Vikten av antika Heraklion

Precis som många andra städer och legendariska empires, Heraklion försvann spårlöst, tusentals år senare, dess skatter ökade ur vattnet när miljoner såg den fantastiska upptäckten föra tillbaka Heraklion till liv. Bland objekt hittades fanns det gigantiska statyer av den forntida egyptiska gudinnan Isis, glad och figurer av en mystisk och okända egyptisk farao, alla av dem hittades i förvånansvärt gott skick. Hundratals mindre statyer upptäcktes också att en gång tillhörde den Cleopatra. Dussintals religiösa artefakter ere hittade som hörde hemma till högsta gudarna i Egypten som Isis, Osiris och Horus. Underwater arkeologerna också kom över flera sarkofager med mumifierade resterna av djur som offras för Amun-Gereb, den högsta guden av egyptierna. Men kanske den viktigaste av upptäckterna är de talrika pelarna med inskriptioner och hieroglyfer, det enligt arkeologer i utmärkt skick.


Forskare har lyckats identifiera de viktigaste delarna av denna gamla sjunkna stad, gyllene plattor med poster i grekiska språket talar om Ptolemaios III (282-222 till. C), som återställde den helgedomar och tempel tillägnade Hercules. En svart granit stele upptäcktes också nästan intakt; forskare lyckats lära sig att Heraklion var det grekiska namnet på denna antika stad, men för gamla egyptierna, kallades staden Thonis. Historiker tror att gamla staden Heraklion var belägen på en strategisk plats som ansluten halvön. Forskare har upptäckt många dockor och antika ankare.

För faraonerna i antikens Egypten Thonis, Det var enligt, var ansedd som den viktigaste hamnen på grund av sitt geografiska läge. Det var där, där handeln främst gjordes, och där besökarna bildar Grekland och andra länder som seglade till. Arkeologer har hittat över sex hundra antika ankare i olika former och över sextio skeppsvrak från sjätte till det andra århundradet f.Kr.. Enligt Goddio, gamla sjömän skulle kasta deras ankare i vattnet efter långa resor som erbjudanden till gudarna.

Goddio upptäckte många statyer, bland de, nära helgedom tillägnad Osiris, ett stort antal artefakt hittades gjorda av rosa granit. Andra objekt och statyer hittades också, men en gång som uppmärksammats av arkeologer var tre kolossala statyer gjorda av rosa granit, föreställande en kung, en drottning och fertilitet Gud, överflöd och Nilens översvämningar. Detta visar på den stora betydelsen som templet hade en gång i gamla Heraklion.

En annan var av de föremål som hittats innehar viktiga betydande en stele gjorda av rosa granit, med tvåspråkig skrifter som beskriver den ideologiska betydelse som helgedomen i Heraklion hade under Ptolomaic regeringstiden.

Heraklion försvinna precis som Atlantis?

Väl, många stora städer liksom Heraklion, Alexandria och Canoups förstördes av katastrofala naturkatastrofer. Forskare från universitetet i Cambridge har genomfört en studie av Medelhavet tektoniska plattorna och upptäckte att en geologisk förkastning som kan ha orsakat en stor jordbävning och tsunami i år 365 AD. Enligt forskare, jordbävningen som struct regionen tidigare kunde hända igen eftersom de räknat ut att på grund av geologiska, regionen är benägna att katastrofala jordbävningar varje 800 år.

Heraklion öde delades av andra antika städer som drabbats av liknande katastrofer hundratals eller tusentals år sedan, några av dem är gamla staden Alexandria, grundad av Alexander stort i 331 BC och den antika staden Canopus.

Precis som denna stad upptäcktes av en slump, Marina arkeologer kommer kanske, en dag, också hitta den legendariska stad/kontinenten Atlantis, Vem kan vara ligger någonstans under vatten, väntar på att komma till liv igen, vinna över historia och arkeologi för gott.

Bildkälla: © Franck Goddio/Hilti Foundation, bilder: Christoph Gerigk

http://www.Ancient-Code.com